Bad om neuropsykiatrisk utredning p.g.a. allmänt icke-fungerande tillvaro och ångest. Fick vänta nån månad (jävligt snabb faktiskt) den här gången. Träffar läkare. Resultat = Får ej utredning
"Ok, då vill jag ha ångestdämpande, för det lirar inte"
"Mnjaaaaa, sånt skriver man ju inte riktigt ut bara sådär. Du kan få träffa en KBT-terapeut istället" blev svaret.
"Nä, den har jag gått på förut. Jag är inte dum nog att sitta och vänta på att ni återkommer en gång till..."
Suttit hemma och grubblat sen dess. Pallar inte gå till jobbet
Var är den där välfärden som alla brudarna går och plockar ut piller och annat stöd från hela tiden? För den är helt jävla bortblåst när jag behöver något. Men lik förbannat ska man betala för skiten
Läs på om diverse diagnoser och se om det är någon specifik du misstänker att du har. Då blir det lättare att yrka för en utredning, om du kan peka på saker som du tror kan vara pga en specifik diagnos. Jag blev också bara erbjuden KBT innan jag tog reda på saker själv i förväg. Hjälp dom på traven. Det funkade fint för mig och alla var extremt hjälpsamma.
Jag känner ingen som blivit nekad en utredning, men jag har sett ett par klaga över det på Reddit genom åren, och det verkar (obs: verkar) som att det dom haft gemensamt var en rätt uppgiven negativ inställning typ "allt är blä, jag orkar inte, hjälp", utan att ge vården något specifikt att jobba med. En rätt naturlig inställning att ha när man mår just exakt så, men det verkar svårare att få hjälp då.
För övrigt är det intressant att du lyfter specifikt kvinnor just sådär felaktigt och överdrivet. Jag vet inte varför, men det kan ju anspela på en något smått ohälsosam inställning till det motsatta könet.
Nä, anledningen till att jag lyfter könsperspektivet är endast att jag har tjejkompisar som fått behandling av regionen för liknande saker, medans alla killar jag har pratat med säger samma sak: De sökte, men fick ingen hjälp. Precis som jag.
Det är inte kvinnohat det är frågan om. Snarare är det så att den feministiska stockholmsregionen älskar kvinnor så mycket att samhällets resurser går nästan uteslutande till dem. Kvar blir undermänniskan, mannen, som inte ska ha ett skit. Ingen bryr sig ju ändå om han går och hänger sig.
Istället klandrar man gärna män för att vi "inte söker hjälp".
Jag har gjort som du sagt. Jag motiverade varför jag tror jag har en/två diagnoser, vilket mycket bygger på att många andra som själva har dessa diagnoser har sagt att de tror att jag är likadan som dem. Fick kalla handen ändå. Det är mycket tryck på dessa utredningar just nu, så de prioriterar väl bort en antar jag.
När jag fått nej på ångestdämpande också så började läkaren mala på om varför jag borde gå KBT (vilket jag ändå inte kommer få) men jag reste mig och gick. Jag gillar inte att gråta inför folk
Du motsäger min antydan om att du kanske har en skev inställning till det motsatta könet, genom att dra upp fler saker som tyder på precis en sån skev inställning. Jag känner ungefär lika många män som kvinnor som fått utredning och grupper jag deltagit i som kräver diagnos för att få delta har haft fler män än kvinnor närvarande.
Om du har gjort som du säger och haft en vettig attityd i din kontakt med vården borde du först fått göra en screening hos den lokala psykologen, för att sedan, om screeningen hintar om att det kan finnas en diagnos, fått en remiss till psykiatrin, där fått göra en basutredning som, om den fortfarande tyder på diagnos, lett till att du blivit satt i kö för en utredning (ca 2 års väntetid i Sthlm). Undantaget om den personen du kom i kontakt med var inkompetent eller liknande, för sånt kan tyvärr alltid hända. Och tänk på att allt du gör och säger i din kontakt med vården kan hamna i din journal, så om du bara reser dig och drar mitt i ett möte eller på annat sätt beter dig eller pratar på ett dåligt sätt så kan det i värsta fall göra det svårare för dig i framtida kontakter med vården.
Jag skulle rekommendera dig att göra lite mer förarbete och sedan kontakta din vårdcentral igen, och om möjligt en annan person än den du träffade sist, alternativt om du kan kontakta en annan vårdcentral än den du gick till sist. Och att inte bara referera till vad andra sagt, utan även ha helt egna argument. Läs på om alla diagnoser du kan hitta, inte bara för att du vill ha en diagnos utan för att du vill veta vad det kan tänkas vara med dig som är annorlunda (det viktiga är att du får rätt diagnos(er), om du har någon). Skriv ner punkter som stämmer överens med dig på varje diagnos där något stämmer och skriv gärna ner en kort förklaring om varför du tycker det stämmer, exempel osv. Ta sedan med dig en sammanställning av arbetet du gjort till nästa kontakt med vården där du tänkt ta upp detta. Få dom att känna att du har påbörjat ett arbete om att ta reda på vem du är och varför du har vissa svårigheter och att du behöver deras hjälp i det arbetet.
F.ö säger läkaren att man får göra neuropsykiatrisk utredning om det knasar till sig på två områden i livet. T.ex om man hamnar i fängelse eller blir av med jobbet eller inte klarar plugget.
Det är bara att välja två som passar dig
För det räcker inte att det är på väg åt helvette, det måste vara för sent.
Jag har funderat på det, men det gör mig så jävla less. Det kostar misnt 32 000 i Stockholm för något som är gratis för folk som har högre inkomst än jag. För landstinget betalar allra helst för de som har mest pengar och högst utbildning.
Negerarbetare som jag får inte ett skit. Ska man då gå och betala allt man själv behöver, samtidigt som man betalar sveriges högsta regionskatt för att också betala åt det fina folket som inte ska betala själva?
Det är så jävla orättvist så att jag nästan hellre dör
Dom sa samma sak om mitt barn när vi sökte utredning. Skolan sa att allt var okej, så då var det bara problematiskt i en miljö... vi blev nekade. Efter överklagande och vi gått igenom processen ytterligare en gång så gick dem till slut med på utredning. Fast den hade dom inte tid med, så det fick vi ordna på annat håll ändå. Efter utredningen var klar hade dem inte heller tid med behandling, så åter igen fick vi börja leta själva. Totalt tog det där nog 2 år i runda slängar
Man undrar ju hur det kommer sig att regionerna har så stora utgifter, med tanke på att de alltid slingrar sig ur att behöva göra saker när det är man själv som behöver nåt.